Though it feels like a passing trend, it comes back to haunt you time and time and time again.

Berlin var fint och trevligt, men det känns ändå skönt att vara hemma.
Tillbaka till rutinerna imorgon, och ta vara på det sista året med min fantastiska klass.



Ultimat val av väska innan man ska besöka koncentrationsläger, eller?..

Lite shopping från Berlin.

Berlin here we go.

Hej bolla!

Min paparazzi till bror skräms ibland när sminkborttagning pågår, aijaaaaaa!

Du faller handlöst framför mig
på väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin enkelt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så att jag förstår
att det bara är timmar tills du går

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du min hand

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt

Fina resor bokade nu som väntar inom närmaste halvåret, lets start with yran, norge och berlin!

GOTT DET VORE VAAAAAAAA?!?!!

Jag hatar att vara sjuk och inte vilja somna för det gör så mycket ondare att vakna med de svullna halsmandlarna. AIIIJ!

Jag sitter i emmas säng och ser henne packa ner hennes liv i en gigantisk grön resväska. Jag kommer nog hälsa på kvinnan i amerikat!